Var tog norskarna vägen?!
Det går inte en dag utan att jag tänker på var norskarna tog vägen i grek.
Vi kom dit på fredan, dom på lördan. Det va på söndagkväll vi träffa de
när vi va på atlantis (baren). Vi satt o snacka om de för vi trodde inte de
va från vårt håll, eller vad man ska säga?
Den ena gick på toaletten och Louise sa "ska jag gå efter?" för hon ville
ha honom. Men då sa han andra "Hej :D är ni från sverige?" Han fråga
också om vi va från skåne, för det hördes sa han. Pinsamt, för det va inte
snälla saker vi sagt om de. Vi va i alla fall med de hela kvällen.
Vi bestämde att vi skulle ses på stranden dagen efter och det gjorde vi.
Vi va ute och åt lunch tillsammans och va med de hela dagen. Lärde oss
lite norska ord. De fattade inte va äta betydde. De heter spise på norska.
Sen fråga vi om de kunde lära oss svära, typ fan o helvete. Dom bara
"fAn o helvite". Hahaha ! Tackar !
Natasha skulle fylla år dagen efter och vi berättade att Stavros (han som
äger baren) skulle ha en stor fest för henne där. Plus att sverige o grek
möttes i em. Och de tyckte det skulle bli superkul.
Det va ju inget festställe så alla som va där kom liksom till atlantis. Fanns
inget annat bra alternativ.
Samma kväll stannade Louise ute lite längre med Stian, som den ena hette,
och han gjorde bort sig. Vi skämtade om när Louise kom hem och väckte mig
att han hade gått hem o sagt "Göran, vi kan icke stanne kvar!!"
Nästa dag (på nattes födelsedag) dök de inte upp på stranden på förmiddagen.
Konstigt tyckte vi, men de kanske va trötta o ville sova lite längre. Kl 4 gick vi in
från stranden o de hade inte dykt upp. När sverige matchen började kl 10 va alla
samlade på atlantis, men inte norskarna. De dök inte heller upp under kvällen.
Inte dagen efter heller.
Vi åkte hem på fredagsmorgon och de skulle stanna till lördag. Men inte heller
när vi hade åkt hade de dykt upp. Spårlöst försvunna.
Det va ett så litet ställe, så det gick liksom inte att inte stöta på varandra under
en hel dag. Undrar fortfarande var de tog vägen?!
De verkade ändå tycka om oss.
Louise och Stian, första kvällen.
Han lärde sig snabbt med handen.
Stian steker på stranden.
Handen där ja..
Jag, Natte o Göran.
Vi kom dit på fredan, dom på lördan. Det va på söndagkväll vi träffa de
när vi va på atlantis (baren). Vi satt o snacka om de för vi trodde inte de
va från vårt håll, eller vad man ska säga?
Den ena gick på toaletten och Louise sa "ska jag gå efter?" för hon ville
ha honom. Men då sa han andra "Hej :D är ni från sverige?" Han fråga
också om vi va från skåne, för det hördes sa han. Pinsamt, för det va inte
snälla saker vi sagt om de. Vi va i alla fall med de hela kvällen.
Vi bestämde att vi skulle ses på stranden dagen efter och det gjorde vi.
Vi va ute och åt lunch tillsammans och va med de hela dagen. Lärde oss
lite norska ord. De fattade inte va äta betydde. De heter spise på norska.
Sen fråga vi om de kunde lära oss svära, typ fan o helvete. Dom bara
"fAn o helvite". Hahaha ! Tackar !
Natasha skulle fylla år dagen efter och vi berättade att Stavros (han som
äger baren) skulle ha en stor fest för henne där. Plus att sverige o grek
möttes i em. Och de tyckte det skulle bli superkul.
Det va ju inget festställe så alla som va där kom liksom till atlantis. Fanns
inget annat bra alternativ.
Samma kväll stannade Louise ute lite längre med Stian, som den ena hette,
och han gjorde bort sig. Vi skämtade om när Louise kom hem och väckte mig
att han hade gått hem o sagt "Göran, vi kan icke stanne kvar!!"
Nästa dag (på nattes födelsedag) dök de inte upp på stranden på förmiddagen.
Konstigt tyckte vi, men de kanske va trötta o ville sova lite längre. Kl 4 gick vi in
från stranden o de hade inte dykt upp. När sverige matchen började kl 10 va alla
samlade på atlantis, men inte norskarna. De dök inte heller upp under kvällen.
Inte dagen efter heller.
Vi åkte hem på fredagsmorgon och de skulle stanna till lördag. Men inte heller
när vi hade åkt hade de dykt upp. Spårlöst försvunna.
Det va ett så litet ställe, så det gick liksom inte att inte stöta på varandra under
en hel dag. Undrar fortfarande var de tog vägen?!
De verkade ändå tycka om oss.
Louise och Stian, första kvällen.
Han lärde sig snabbt med handen.
Stian steker på stranden.
Handen där ja..
Jag, Natte o Göran.
Kommentarer
Postat av: Anonym
HAHAHAHHAHAHAHA JAG DÖR! :D
Postat av: ANNA
HAHAHAHHHA ändå att du ville ha göran!
Trackback