Jag är hemma

Igår när vi kom inflygandes över sverige och såg den gråa himlen
och de mörka skogarna tänkte jag bara att detta är fel. Det är inte i
sverige jag ska leva. Sen dess har jag gått med gråten i halsen.

När vi satt på bussen påväg till flygplatsen sa vi något så vi började
skratta o det övergick i tårar. Louise grät mest. Ville inte lämna allt.
Det har varit så himla underbart så det inte går att beskriva.

Jag sov till kl 2 idag, sen väckte mamma mig. Behövde sova ut.
Har ju ställt klockan på 9 varje morgon och vi har väl sovit max 4
timmar per natt. Fast den sista sov vi inte alls, bara på planet.

Har jättemkt bilder att visa, men jag orkar inte kolla på de just nu..
Har lagt upp en del på facebook.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback