Tisdag

Du var kanske rädd, jag vet inte. Men jag förlåter, förlåter din rädsla,
och förlåt för min godhet. Att jag ens släppte in dig, det var kanske fel?
Jag borde nog satt gränser. Nu vet jag det så väl.
Det känns som jag gått vilse i natten, som om jag levt i världar
av smärta, i rum utan ljus.
Du har gjort så jag gått miste om kärlek,
fallit efter som människa och du har fått mig att gråta.
Jag bryr mig inte längre. Du får göra som du vill, men kom inte nära.
Jag vill inte falla tillbaka i ruta ett, ännu en gång.
För tror jag har hittat rätt nu. Jag har funnit någon som kan hjälpa mig
på benen igen, någon som är så annorlunda jämfört med dig. Det kan bli bra.
Jag vill gå vidare nu, utan dig - Så snälla, låt mig få göra det, i lugn och ro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback